Jag vet att alla tänker samma sak som det jag nu tänker plita ner, men hur kan det vara möjligt att älska någon så mycket som man älskar sitt barn. Hon är det underbaraste som hänt mig och jag kan inte föreställa mig hur det var innan hon fanns. Ibland på kvällarna måste jag smyga mig in och titta på henne, min finaste!
Sen har en rädsla infunnit sig som jag aldrig haft förut, tänk om hon inte skulle finnas kvar när jag vaknar, det är den värsta oron som ibland kommer upp. Kan inte hjälpa att tänka så, jag får nästan ångest av att det händer, men det är väl för att hon är min lilla prinsessa och den största delen av mitt hjärta tillhör henne...